Innan vi går vidare till vad den kristna tron innebär, vill jag ge litet övergripande information om Bibeln.

Det vi kallar Bibeln är en samlingsvolym. Bibeln innehåller 66 böcker. Gamla Testamentet innehåller 39 böcker och Nya Testamentet 27 stycken.

Bibeln har två huvudavdelningar: Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Ordet ”testamente” betyder här förbund. Det handlar alltså om två förbund som Gud upprättat.

Gamla Testamentet

Gamla Testamentet börjar med världens skapelse och går fram till omkring år 450 före Kristi födelse. Först kommer de fem Moseböckerna. Första Mosebok börjar med världens skapelse:

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos. 1:1)

Och världen som Gud skapade var god. Adam och Eva, de första människorna, levde i Paradiset i harmoni med Herren Gud, som skapat dem. Det var en underbar tillvaro utan någon synd, utan sjukdomar och utan död.

Tyvärr förblev det inte så. Den värld som Gud skapade, för att den skulle älska och ära honom, bröt hans bud och avföll. Vi kallar det syndafallet. Synden, överträdelsen, kom in i världen. Adam och Eva bröt mot Guds bud, de åt av den förbjudna frukten, och därför måste de lämna Paradiset.

Över hela tillvaron kom nu fördärv, synd och död. Sedan dess är det så att alla människor från födelsen saknar gemenskapen med Gud och kärleken till honom. Ondskan kom in i världen. Det ser vi överallt omkring oss! Nyhetsrapporteringen berättar ständigt om allt möjligt ont: Stöld, inbrott, kränkningar, mord, förskingring och så vidare.

Men ondskan finns även i oss, i dig och i mig. Vi är mer eller mindre egoistiska och självcentrerade. Vi bryter mot Guds bud. Vi känner i samvetet när vi gjort fel.

Det står i Bibeln att Gud är helig. Det betyder att han är upphöjd och majestätisk, han står oändligt långt över oss människor. Vi människor är inte ens som små kryp inför honom.

Han är också den fullkomliga godheten, rättvisan och kärleken. Gud är fulländad. Ingenting som är ont kan bestå inför honom.  

Guds vilja tar sig uttryck i Guds bud. Det är Guds vilja att vi människor också ska vara som han, goda och kärleksfulla. Men vi är inte det, vi bryter mot hans vilja. Överträdelse av Guds bud kallar Bibeln synd. Och Gud ogillar starkt att vi bryter mot hans bud, ja, Bibeln säger att synd väcker hans vrede. Och vem kan uthärda Guds vrede? Som vi är av oss själva efter syndafallet, är vi därför förlorade.

Men Gud startade sin räddningsaktion! Han beslöt att sända en frälsare till människornas räddning, för att återupprätta det som förstörts i och med syndafallet. En frälsare med försoning och förlåtelse, så att alla människor kan bli Guds barn och komma till himmelen efter döden.

Och han utvalde ett folk, judafolket, som en del i denna plan. Han ville fostra ett folk som skulle vara hans eget. Genom profeten Mose förde han judarna ut ur den fångenskap i Egypten som de kommit i. Och genom Mose gav han dem de tio budorden på Sinai berg. Han gav också judafolket bud och föreskrifter om att ha ett tempel med offer. Offer för att försona Gud, så att han skulle bli nådig.

Men judafolket höll inte Guds lag som de fått genom Mose. Därför sände Gud många profeter till dem, som förmanade dem och predikade att de skulle bättra sig, att de skulle vända om till att tjäna Gud helhjärtat igen.

Profeterna predikade om Guds försonlighet, att Gud ville förlåta dem. Profeterna påminde också judafolket om Messias, frälsaren som skulle komma. Ibland blev det bättre, men ofta var det dåligt ställt med lydnaden för Guds bud. Men trots alla avfall gav inte Gud upp, utan han fortsatte tålmodigt att ge folket möjlighet till omvändelse och bättring. Profeterna gav många löften om Messias.

Det gamla förbundet, det som Gud slöt med judafolket var en förberedelse för att Jesus, den utlovade frälsaren, Messias, skulle komma till världen. Och till slut kom Jesus, uppfyllelsen av Guds plan. Det gamla förbundet hade tjänat ut i den form det hade.