Jag ska nu gå igenom Tio Guds bud och ytterligare förklara Bibelns två huvudläror: Lag och evangelium. Lag och evangelium är en sammanfattning av den kristna tron, de två är grundläggande.

Gud gav Mose de tio budorden, och det är från honom vi har att det är tio budord. Vi knyter an till de bud som Mose fick, även om våra bud som vi har inte är identiska med buden som Mose fick. (Jag förklarar detta närmare efter det åttonde budet. Där lägger jag en länk.)  

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

Detta bud innebär att vi inte ska ha några andra gudar än den ende, sanne Guden. Vi ska ära, tillbe, vörda och tjäna honom. Vi ska inrätta våra liv efter Guds vilja. Det är han som skapat oss, det är han som håller hela universum vid makt.

Vad är då att ”ha en gud”? Det som vi sätter vår lit till, det är vår gud. Det som styr oss. Många människor säger att de inte har någon gud, och det är säkert sant att dessa människor inte tillber någon gud i något tempel, men alla har vi något som vi strävar efter och bryr oss om. Vad eller vem ger livet mening för dig? Det är din gud. Alla människor har en gud – eller flera.

Om livets mening

En del människor verkar agera till exempel som att det är pengar, njutningar och makt som är livets mening. Sådana saker är absolut bra på sitt sätt, men de kan inte vara meningen med livet. Pengar i sig är ju inget ändamål, utan pengar vill man skaffa sig för att kunna använda på ett bra sätt. Pengar är ett medel att uppnå något annat.

Är njutningar livets mening? Går ditt liv ut på att må bra och att det ska kännas skönt för dig? Det är naturligtvis värdefullt att må bra och ha det skönt, men är sådana saker det viktigaste i livet? Om en kriminell hotar dig så att du inte ska berätta för polisen vad du vet, är det livets mening att vara tyst för att slippa problem?

Det kan säkert vara så att en hotad människa inte vågar berätta för polisen, men är det fint och bra? Ska vi berömma ett sådant handlande, eftersom den personen mådde bäst av det?

Eller, kanske är det livets mening att växa som människa? Att växa som människa är även det något bra. Men om det bara består i att förverkliga sig själv, för sin egen del, så är det egoism. Är olika former av egoism livets mening? Eller är det ett högre värde att vara altruist? (Altruism är motsatsen till egoism, att man tänker på andra och vill att det ska gå bra för dem.)

Vi kan också ställa frågan så här: Vill vi vara tillsammans med människor som bara tänker på sig själva, eller är vi hellre tillsammans med människor som tänker på andra, bryr sig om andra? Spelar det någon roll om vi bryr oss om andra människor? Eller går det principiellt lika bra att vara egoist och att alltid ta fram de vassa armbågarna och förse sig själv?

Ja, vad går livet ut på? Finns det över huvud taget någon objektiv mening med livet, eller får var och en skapa sig sin egen mening?

Det kristna svaret är enkelt och självklart: Gud finns! På riktigt! Meningen med livet är att följa hans vilja, hans bud. Och det första budet är att vi ska tro på Gud och tjäna honom. (Om du läser vidare på gudellerinte, kommer du finna att vi också ska älska våra medmänniskor.)

De som tror att Gud inte finns, hamnar i ”värderingstomhet”. I ett universum utan Gud finns inte Rätt och Fel, utan där får till exempel egoismen principiellt fritt spelrum. Där finns ju ingen Gud som står över människorna och bestämmer hur de ska handla, utan var och en får göra som han vill. Första budet innebär att det finns någon som står över oss, Gud, och att det är han som bestämmer vad som är Rätt och Fel. Första budet är den hållbara grundvalen för all etik och moral.

Håller du första budet?   

Gud finns och ger mening åt livet. Ärar du Gud? Tackar du Gud för hans storhet? Följer du hans bud? Som det står i Nya Testamentet:

”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd.” (Luk. 10:27)  

Vi bör verkligen göra ALLT för att hålla första budet. Har du gjort det? Om nej, så vet du att du brutit mot första budet. Om ja, så tror jag att du märkt att du – trots att du helhjärtat gjort allt vad du kan – aldrig kan uppfylla första budet perfekt. Vi vill gärna tro att det räcker att göra så gott vi kan, och vi ska naturligtvis göra så gott vi kan, men att älska Gud av hela sitt hjärta varje sekund är inte möjligt för oss människor. För det skulle innebära bland annat att vi i varenda tanke skulle älska honom och tjäna honom.

Guds lag säger: Du klarar inte detta. Även om du vill uppfylla första budet, så klarar du inte att göra det fullständigt, utan du syndar mot Gud, du bryter hans bud.

Guds evangelium säger: Det du inte klarade har Jesus uppfyllt i ditt ställe. Den som tror på Jesus får förlåtelse för alla sina synder och är Guds barn.

Aposteln Johannes skriver i sitt första brev: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom.” (1 Joh. 3:1)