I sin bok om den kristna tron Lilla katekesen skrev Martin Luther denna förklaring till det sjunde budet:

Vi ska frukta och älska Gud så att vi inte tar ifrån vår nästa (vår medmänniska) hans pengar eller något han äger. Vi ska inte lura honom genom oärliga och skumma affärer utan hjälpa honom att skydda och förbättra det han har.

I det sjunde budet befaller alltså Gud oss att vi inte ska stjäla. Det är ett lättfattligt bud som vi begriper direkt av oss själva. Man ska inte göra inbrott och stjäla andra människors saker, man ska inte råna någon och så vidare. Sjunde budet behövs för att människor ska få ha kvar sina saker och ägodelar. På grund av sjunde budet dömer domstolarna varje år en mängd människor som stulit på ett eller annat vis. Om polisen inte grep tjuvar och de inte blev dömda, skulle stor oordning råda i vårt samhälle. Vi brukar kalla en sådan oordning för att det råder ”djungelns lag”, det vill säga den starke gör vad han vill och den svage är utsatt och utlämnad.

Men i alla ordnade samhällen upprätthåller man sjunde budet genom polis och rättsväsen. Varför? Jo, därför att vi människor inser att det bör vara så. Därför att vi har en inneboende känsla för vad som är rätt och fel. Vi har ett samvete som säger ifrån när orätta gärningar begås.

Om samvetet

Detta samvete ligger i människonaturen. Sjunde budet är inte ett kristet bud, så att säga, utan det finns i alla samhällen oberoende av vilken religion eller livsåskådning människorna har. Detta gäller faktiskt på ett grundläggande plan för alla de tio buden, även om det uppenbarligen finns rätt många skillnader i detaljer när det till exempel gäller olika länders lagar och allmänna uppfattningar. Men i grund och botten finns där grundläggande principer i vårt samvete om hur vi ska förhålla oss till andra människor, principer som säger att vi bör respektera dem som har i uppdrag att bestämma, att vi inte ska döda andra, att vi ska vara trogna vår make/maka och att vi inte ska stjäla eller ljuga.

Dessa principer finns också när det gäller första tavlans bud, om att vi ska tro på Gud och tjäna honom. De är kanske inte lika tydliga för oss som när det gäller andra tavlans bud, men de finns där. Vårt samhälle har dock inte så stor känsla för detta, vi försöker i vår tid tvärtom fly undan Gud, så den delen är försvagad i vår kultur.

Håller du sjunde budet?

Har du stulit något någon enda gång? Tänk på att värdet, storleken eller mängden inte spelar någon roll. Till att stjäla hör också att anlita svart arbetskraft eller att fuska på ett prov, till exempel. Kanske tänker någon här: ”De flesta människor har stulit någon gång, så det är väl inte någon stor sak?” Det är sant att de flesta människor har stulit någon gång, men detta faktum rubbar inte att sådana förseelser är brott mot sjunde budet. Inför Gud är en synd alltid en synd, oavsett om den är stor eller liten. Och när det gäller sjunde budet räcker det inte inför Gud att vi avhåller våra händer från att stjäla, utan Gud begär att vi ska vara helt igenom osjälviska…

Är man en syndare, står man med skuld inför Gud. Vi vill gärna urskulda oss och tänka att det inte är så farligt, men:
När vi står inför Gud och han ska döma oss, är det då vår sak att bestämma hur allvarlig överträdelsen är?

Vi tycker ofta att det räcker att sköta sig någorlunda, men Guds bud kräver att vi sköter oss perfekt, ja helt klanderfritt! Och Gud ser inte bara till det yttre, till vad vi gör, utan han ser till hjärtat. Inför Gud gäller höga krav. Till exempel sade Jesus:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er – – – Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt. 5:44-48)

Men vi människor klarar ju inte att uppfylla dessa höga krav! Nej, det är sant. Det var därför Gud sände sin son Jesus till jorden, för att rädda oss från djävulen och den eviga döden.

Guds lag säger: ”Syndens lön är döden.” (Rom. 6:23a)

Guds evangelium säger: Du må vara en mycket stor syndare, men för alla människor gäller: ”Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23b)

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom [Jesus, Guds Son] blir inte dömd.” (Joh. 3:17f.)