I sin bok om den kristna tron Lilla katekesen skrev Martin Luther denna förklaring till det åttonde budet:

Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte ljuger, sprider falska rykten eller talar illa om vår medmänniska. Vi ska i stället ursäkta honom, tänka och tala väl om honom och vända allt till det bästa.

Åttonde budet är besläktat med femte budet (du ska inte dräpa), men det fokuserar särskilt på vad vi säger, inte på vad vi gör.

Först och främst innebär det att vi inte får säga något osant om någon annan människa inför rätta, i domstolen. Som det står i Ordspråksboken:

”Ett falskt vittne blir inte ostraffat.” (Ordspr. 19:5a)

Det innebär också att vi inte ska ljuga om vår nästa eller för vår nästa, utan att vi ska vara ärliga och hjälpsamma.

”Den som främjar lögn kommer inte undan.”  (Ordspr. 19:5b)

Om vi skulle förklara åttonde budet helt kort skulle vi kunna säga så här: Vi ska inte säga något som skadar våra medmänniskor.

Ett av brotten mot åttonde budet är förtal, och ett som liknar det är skvaller. Här ser vi, att kärnan i det åttonde budet inte är huruvida det man säger om en person är sant eller inte, utan om det är till nästans fördel, om det gagnar nästan. Skvaller är ju att säga något om sin medmänniska som man inte borde säga. Antingen är det osant, och då ska man ju inte säga det, eller också är det sant, men man ska ändå inte säga det.

Som med de andra buden, så förbjuder åttonde budet att vi gör det som skadar, det som är orätt, men dessutom bjuder åttonde budet att vi ska säga saker som är bra för vår medmänniska. Vi ska försvara dem som blir orättvist angripna. Vi ska tala väl om alla människor. Vi ska vända allt till det bästa för vår nästa.

Hur lätt är det inte att vi är snabba med att döma! I ett rättssamhälle ska domstolarna anse någon vara oskyldig till motsatsen har bevisats. Denna goda princip missar vi lätt när vi uttalar oss om andra människor, kanske när vi för vidare ett rykte.

Håller du åttonde budet?

Säger du bara sådant som du vet är sant om dina medmänniskor? Tänker och talar du kärleksfullt om dina medmänniskor? Är du hjälpsam mot dem, även om de är elaka mot dig? Jesus har lärt oss att inte ge igen och hämnas, utan att älska alla människor av hjärtat:

”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” (Matt. 5:38ff.)

Guds lag säger:
”Jag [Jesus] säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt. 12:36f.)

Hur ska det då gå med mig och dig?

Guds evangelium säger:
”Hos dig, Herre, finns förlåtelse,
för att man skall frukta dig.
Jag väntar på Herren,
    min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
Min själ längtar efter Herren,
    mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel,
    ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
Det är han som skall friköpa Israel
    från alla dess missgärningar.” (Psalt. 130:4ff.)