Gud gav Mose de tio budorden, och det är från honom vi har att det är tio budord. Vi knyter an till de bud som Mose fick, även om våra bud som vi har inte är helt lika som buden som Mose fick.

Hur kan det komma sig? Jo, det beror på att Mose gav Israels folk olika slags lagar. Man brukar dela in dem i tre typer:

1/ Morallagar

Detta är de bud som är allmänmänskliga, de som gäller alla människor i alla tider, till exempel ”Du ska inte mörda” och ”Du ska inte stjäla”. Alla våra tio Guds bud är morallag.

2/ Lagar för staten Israel

Mose gav också Israeliterna en mängd lagar för deras folk, för deras stat. Till exempel:

”Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas.” (2 Mos. 22:7)

”Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.” (5 Mos. 24:5)

Sådana lagar gällde bara för Israels folk. I Sverige har vi våra egna svenska lagar till detta.

3/ Offerlagarna och ceremonierna

I förbundet som Gud gjorde med Israels folk genom Mose ingick också en mängd lagar om offer. Israeliterna skulle bygga ett slags tempel åt Gud. Till en början var det ett stort tält, som vi kallar ”tabernaklet”:

”De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.  Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.” (2 Mos. 25:8f.)

I tabernaklet förvarades stentavlorna med tio Guds bud som Mose fått av Gud. Där fanns också ett altare, där Israeliterna kunde (och skulle) offra till Gud:

”När någon bland er vill bära fram ett offer åt Herren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.” (3 Mos. 1:2)

Det finns många regler om offer, ceremonier och högtider. Hit räknar vi också lagar om att israeliterna inte skulle äta fläsk, blodmat eller skaldjur och reglerna om sabbaten, judarnas vilodag (=lördagen). Tredje budet (”Du ska hålla vilodagen helig”) är hos Mose ett bud om att hålla sabbaten, d.v.s. lördagen, men det finns inget sådant bud i Nya Testamentet. Se till exempel hur Jesus behandlar  Gamla Testamentets föreskrifter om att inte äta viss mat:

Därmed förklarade han [Jesus] all mat för ren. (Mark. 7:19)

Och aposteln Paulus skriver till församlingen i Kolosse:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat.” (Kol. 2:16)

Sammanfattning

När vi ser på dessa tre typer av lagar, kan vi konstatera att Nya Testamentet upprätthåller morallagarna, men att de andra lagarna var knutna till det Gamla förbundet, till judafolket. De gäller inte längre. Vår uppräkning av ”Tio Guds bud” är helt och hållet morallag.