Slumpens kraft och förmåga

Om vi då sett att frågan om Gud finns eller inte finns inte kan lösas med vetenskapliga metoder, blir frågan om vi ska ge upp alltihopa och bli agnostiker, det vill säga tro att det inte går att veta något om Gud.

Jag tycker inte vi ska ge upp så lätt. Antingen finns Gud eller så finns det inte någon Gud. Att vetenskapen inte kan hjälpa oss här, betyder inte att frågan är olösbar, utan att vi behöver använda andra metoder. Bland annat bör vi ställa oss frågan hur ateismen (eller vilken åskådning vi än har) går ihop med våra erfarenheter och med våra övriga värderingar och synsätt.

Ateismen, tanken att det inte finns någon Gud, har allvarliga problem. Ateismen går ju ut på att det inte finns något högre väsen, att det inte finns någon högre makt, och när det gäller universum drar därför ateisten slutsatsen att allting uppstått av sig själv.

Men det strider mot vår erfarenhet att något skulle bli till av en slump. Vår egen erfarenhet säger oss att resultat kommer av målmedvetet arbete. Om vi människor vill tillverka något, så behöver vi ha en idé och vi behöver material och tid. Vi kan formulera det så här:

Tid + material + intelligens = en produkt. Om vi i stället sätter in ”slump” i schemat, vad blir då resultatet? Jo, vår erfarenhet säger oss Tid + material + slump = oordning. Ett hus som bara får stå utan att någon gör något åt det, det förfaller.

Tänk dig en industrirobot som bygger ihop Legobitar som den hämtar ur en låda med alla möjliga slags legobitar. Om den gör det slumpmässigt, med en slumpgenerator, kommer den någonsin bygga en modell av Stockholms slott eller ett flygplan? Nej. Vår erfarenhet säger oss att det krävs tankeförmåga och planering till något sådant. Är då universum mindre komplicerat än en Legomodell? Nej, absolut inte!!! Naturvetenskapen visar att universums uppbyggnad kräver enormt stor precision.

Till detta kommer att ateismen inte heller har någon förklaring till materien. Varifrån har den kommit? Ateismen har inget svar. Vi ser alltså att ateismen är en religion som fordrar mycket tro.

Vi tänker oss att vi låter en dator tillverka texter genom att slumpa fram bokstäver. Resultatet skulle kunna börja till exempel så här: ksdbmqaj Kvmnbtgji apszzfgk gnOsls rdfgQua olfgdfk LGdWH. Om vi låter datorn hålla på ett tag, kommer det naturligtvis ibland bildas korrekta ord. Kanske skulle det så småningom till och med bli en grammatiskt korrekt mening: Hunden äter en villa. Men även om vi tog en miljon datorer som slumpar bokstäver i hundra år, skulle de någonsin få fram en berättelse med innehåll och handling, en bok som till exempel Anne Franks dagbok eller Bilbo: en hobbits äventyr?

Slumpen tänker inte, slumpen har ingen personlighet och slumpen har ingen tankeförmåga.

Kan slumpen producera något med mening, med tankeinnehåll? Kan slumpen tillverka en doktorsavhandling i kemi?

Vår erfarenhet säger oss att det är målmedvetet arbete som leder fram till något. Vill man till exempel bli en duktig fotbollsspelare eller klarinettist behöver man träna och öva mycket och målinriktat. Mer än 99 % av vad en slumpgenerator som matar fram bokstäver tillverkar är nonsens. Ju mera slump, desto mera nonsens.

Att fundera på:

Är slumpen tillräcklig förklaring för något som är komplicerat?

Är slumpen den mekanism, den motor, den kraft som har drivit hela universums konstruktion och utveckling?