Om solidaritet, barmhärtighet och medlidande

För att förklara arternas uppkomst använder ateismen evolutionsteorin. Den går ut på att de individer som är mest lämpade klarar sig och förökar sig, medan de mindre lämpade går under. De som fått sämre gener klarar sig helt enkelt inte, det är enligt evolutionsteorin helt naturligt, ja det är själva drivkraften i utvecklingen. Det naturliga urvalet leder utvecklingen framåt, så att det allt eftersom uppstår allt mer komplicerade djurarter, där just nu människan, homo sapiens, befinner sig överst.

Men om dessa tankegångar är riktiga, så borde vi inte värna och ta hand om de svaga, utan vi borde anse det vara något bra och naturligt att vissa människor slås ut. De bör ju inte tillåtas föra sina gener vidare, för det hindrar utvecklingen. Kampen för tillvaron, där somliga sorteras ut, är ju den grundläggande principen som lett till sådan enastående utveckling. Därför borde vi inte ta hand om de svaga.

Men vi agerar inte så. Att göra så strider mot vad vi anser vara ett högtstående samhälle. I vårt samhälle hjälper vi varandra. Den som behöver hjälp i skolan ska få det. Den som är sjuk ska få läkarvård. Den som blir arbetslös ska på något sätt få hjälp. I handling visar vi i våra samhällen att vi inte tror på utslagning av de svagare. Vi avlar fram starkare och mer lämpade djur och växter, men vi protesterar mot alla rasbiologiska tankar om att få fram högre stående människor. Enligt evolutionsteorin är människan ett djur, släkt med aporna. Men det visar sig att vi inte tror på evolutionsprincipen när det gäller människor, eftersom vi tar hand om de svaga. Hur ska vi ha det, tror vi på evolutionen eller inte?

Charles Darwin – som var den som 1859 lade grunden till evolutionsteorin – såg också det här problemet. Han skrev:

Bland vildarna blir de som är fysiskt eller mentalt svaga snart utslagna, och de som överlever har oftast stark hälsa. Vi civiliserade däremot gör vårt yttersta för att kontrollera utslagningsprocessen: vi bygger sjukhus för de imbecilla, de lemlästade och sjuka; vi stiftar lagar för att skydda de fattiga och våra läkare gör sitt yttersta för att rädda livet på alla till deras sista andetag.

Det finns anledning att tro att vaccinationer har räddad livet på tusentals, som tidigare på grund av sin svaghet skulle ha fallit offer för smittkoppor. Därför kan svaga medlemmar i det civiliserade samhället föröka sitt slag. Men med undantag av människan själv är ingen så okunnig så att han tillåter sina sämsta djur att para sig.

Att fundera på:

Passar evolutionsläran och nazismens rasbiologi bra ihop?